På plats och fyra dagar in i projektet. Dessa människor är otroliga djursjälar. Det dom gör för det vilda i Zimbabwe och noshörningarna i synnerhet är helt makalöst. Allt är så genomtänkt och väl genomfört. Att vara en elefant eller noshörning idag är svårt. Det finns så otroligt få noshörningar kvar och dom skjuts av i en enorm fart. Det som gör saker ännu mer invecklat är ju också att detta är en symptom på en korrupt värld där människor måste begå sådana handlingar för att överleva. Det är ett sjukt spel och inte individens fel egentligen. Men jag vill också att noshörningarnas lidande ska sluta. Det projektet lägger vikt vid är att skydda dom som fortfarande finns så att dom kan föröka sig. Detta är att släcka eldar och inte att ta tag i det grundläggande men det är den biten jag får ta del av. Det är verkligen spännande att få vara en del av. Har lärt känna Blessing, Nkosi, Petros, och Cheopard. Alla fyra dom har lärt mig REDAN jättemycke. Helt sjukt fina människor och igår träffade jag Doreen, en 16 år gammal student som ska bli läkare. Vi snackade mycke om hur det är att va kvinna och ung i zimbabwe. Hon va så fin.

Gruppdynamiken är grym faktiskt och väldigt tolerant. Riktigt sköna människor. Vi bor i ett hus med halmtak precis intill en flod. I floden finns flodhäst och jag har ännu inte vågat bada där. Men det finns dom som gör, jag tycker dom är lite väl naiva. I dont know. Men har också lärt mig mycket vad gäller säkerhetstänk. Beter jag mig som jag lärt mig minskar riskerna radikalt. Ormar tillexempel flyr hellre än illa fäktar. :)

På kvällarna rullar åskstormarna in. Då sitter vi på verandan och dricker öl och hör lejon ryta i fjärran. Första dagen kändes helt surrealistisk. Allting är så himla galet så det är svårt att ta in, men har börjat vänja mig. Igår fick vi träffa en kvinna som bjöd på typisk mat Shonafolket äter, so darn good. Vi äter by the way nästan bara vegomat till min lycka. bönor bönor bönor!!!

Tänker på hemma under siestastunder. det är fint :) KÄRLEK FRÅN MOI!!